Sedan fem år har jag haft uppdrag som handledare / konsult / föreläsare kring problematisk skolfrånvaro. Jag har föreläst bl.a. genom ABF, Teknologisk Institut, Kompetenstjänst, Studia, Skola 24.
“Jag brinner för att hjälpa barn och ungdomar att få möjlighet till lärande på lika villkor. Min expertis från mer än 20 år i skolvärlden och intresse för kommunikation och samverkan har gett mig rätt verktyg att tackla problem som kan uppstå kring elevers skolgång. Min spetskompetens är problematisk skolfrånvaro och jag kämpar dagligen med att få ungdomar tillbaka till skolan men framför allt; att de ska vilja tillbaka.”
Jag började som lärare i musik och engelska, år 4-9 i grundskolan. Sammanlagt blev det arton år. Men 2001, på våren hände någonting. Det triggade mig så mycket som lärare att förstå hur man kan arbeta med det som då mer kallades för ”elever som utmanar”. Det var ju inte något utpräglat ”hemmasittande elever” som hade kommit igång än. Jag blev inte klok på det; hur löser man det med elever som utmanar?
Sedan uppkopplingen till Internet har skolan förlorat sin position som enda social mötesplats. Tekniken är här och vi måste lära oss att förhålla oss till det. Hur gör vi det med elever som inte kommer till skolan?
Under ”Tionde skolåret” fick jag vara med om att elever som började och inte hade några betyg, sedan gick ut efter ett år med åtta godkända betyg och in på ett gymnasieprogram. Det var inga glädjebetyg! Med rätt kompetens i samverkan går det.
Nu har jag arbetat i fjorton år i ”samverkanslandet” mellan skola, socialtjänst och vård & omsorg.
Jag var med i ledningsgruppen in en kommun för projekt ”SamTidigt”, Europeiska Socialfondens satsning på sju kranskommuner till Göteborg; Samtidiga och Tidiga insatser. I min kommun fick vi till regelbundna möten på skolan med personal från Socialtjänst.
Så här ser det alltså ut, oavsett vad vi tycker eller om vi vill det eller inte, efter tre månader eller fem år. Observera att problemet står i mitten och inte eleven. Jag brukar säga: ”Det är inte eleven som är problemet – det är problemet som är problemet!”
Ja, det spelar roll hur vi samverkar! Det krävs kompetens och en inriktning i hur vi samverkar för att vi ska lyckas! Fortbildning och handledning är självklart i det här samverkansarbetet. När det är riktigt svårt men ändå går framåt ska det kännas som ett inspirerande, utmanande detektivarbete.
Fokuserad samverkan
Under mina åtta år i ett Närvaroteam har jag förstått hur man med rätt kompetens i kommunikation kan få till ett gott samarbete mellan olika parter. Det handlar om relationer och sammanhang – det enda som kan få en ungdom tillbaka till skolan. Då måste vi arbeta med det.
Det gäller även i utsatta områden. Här kan man kämpa mot trångboddhet och lockelsen att bli kriminell. Hur stöttar vi föräldrar att förmå sina barn att välja skolan? Här behöver vi lägga mycket krut på att förebygga!
Systemiska teorier är en bra grund för att förstå hur man kan lyckas i samverkan. Ädelstenen på bordet symboliserar när vi har fått till en gemensam förståelse i en process som inbegriper familj och skola.
Om vi är medvetna om vår utgångspunkt i olika förvaltningar kan vi på olika sätt utnyttja våra olika positioner för elevens bästa. Jag skulle säga att hade jag inte fått till mig Systemiska teorier hade jag inte förstått hur man kan få till bra samverkan i det svåraste.
Vi lyckas bra för att vi samverkar!
Jag vill förmå kommuner att förstå vikten av att vända utvecklingen när det gäller problematisk skolfrånvaro så att elever kan Våga Vilja Välja utbildning ihop med andra som en naturlig del av personliga tankar och en framtidsdröm.
Jag håller nu på att skriva en bok om allt det här och kommer att starta lite olika utbildningar för personal ihop från Socialtjänst, Skola och Vården. Återkommer.
Utbildning och fortbildning: